Affärer, Cafe`, Cementgjuteri,
Charkuteri, Flottning, Garveri,
Hälsobrunn, Kemisk-Tekninsk fabrik, Kolning-Kolmilor, Mejeri, Metallfabrik,
Mjölkvarnar, Post, Smedjor, Spånspingning, Sågverk, Tegelbruk,
Tjärbränning, Valkstamperi, Värdshus
Hjälp mig att få denna lista så komplett som möjligt genom att
skicka mail med fler uppgifter.
Var byggt inom trädgårdsområdet vid ån på vänster
sida om bron. Det var ett långt rött tvåvånigshus. Man kom in på övervåningen
på en lång bro med räcke. På undervåningen var de djupa karen nedgrävda. I dessa
var lut av ekbark och däri lades hudarna ned. De fick ligga tills de blev färdiga
att skrapas rena. Det fanns ett stort bord på övre våningen som de lades ut på.
Vid Åhagen gjordes sulläder, smorläder, narvläder (russläder
gjordes av hästhudar
det gjordes ej vid Åhagen).
Garveriet upphörde vid 1920-talet när fabrikör Axel Nilsson av ålder
drog sig
tillbaka. Han dog 1924.
Bysmedjor har funnits i Vimanstorp i Karrum och i Åbäck i Mulestad.
Gårdssmedjor vid Kulla, Odensviholm och Ogestad.
Paul Widh startade smedja i Odensvi omkring 1939, vilken var i drift fram
till hans död 1980. Han hade bilverkstad och mekanisk verkstad, utförde rör-
arbeten mm. Han var mycket duktig.
Tidigt fanns ett tegelbruk vid Fröö. Detta var beläget nere vid Kyrksjön.
Vid Sågarestugan fanns mellan 1845 och ca 1950 tegelbruk.
Vid Sågarstugan, på samma ställe som tegelbruket, fanns även ett
valkstamperi.
Här gjorde man hård filtning av ylletyger.
Vid samma plats fanns även en linpress där linolja framställdes.
Tillhörde tidigare Odensviholm men är nu privatägt. Gjuteriet är
fortfarande i
drift. Där tillverkas brunnsringar, betongrör, kantsten mm.
I kyrkbyn byggdes ca 1930 mejeriet runt vilket Odensvi samhälle växte
upp.
Mejeriet lades dock ned 1956 då det i lokalerna istället blev en
Här togs diverse skrot omhand för nedmontering, ur vilket mycket lättmetall
togs tillvara. Här förekom även lättmetallsgjutning.
Kolning har funnits på många fasta och tillfälliga platser i socknen.
Vid Börstorp i Mulestad (Kammarbobacken efter Börstorplia) vid
Frösvi, Storkärr,
Frögård öster om den s k tvärsövervägen, vid Eneby i Grässveden (under Ogestad),
vid sjön Uven i Karrum, Aleglo kolarkoja i Mulestad, Brånefall, vid
Gössebäck samt vid parkeringsplatsen vid Hängesten.
Stensatt spiselhäll från en kolarkoja.
Det kolades till omkring 1940.
Vid Gössebäck restes den sista milan 1939, denna var byggd av gammal ribb.
Det finns rester av tjärdalar på många håll i socknen bl.a. söder
om
Blåskulla vid Ogestad, vid Sörtorp på berget, vid Fröö. Vid Skälhem
finns flera mindre och vid Kulla, väster om Oppsjön (12 st).
Vid Gössebäcksgölen finns en stensatt tjärdal i gott skick.
Denna är från den tid när tjärfabriken fanns i Kulla.
fanns 1880? till 1900?, i anslutning till den dåvarande sågen. Av
tjäran gjordes
beck till becktråd. Man framställde även terpentin. Tidigare brändes vid de ovan
nämda vid Oppsjön.
I början av 1900-talet fanns vid Boda en kemisk teknisk fabrik, där
bl.a.
tjära framställdes. Det var den tidigare förmannen på Kulla tjärfabrik
som här startade eget.
Pappask med Beck som framställts vid Boda Tekniska Fabrik.
Bilden insänd av Christer Johansson.
Vattensåg fanns vid Sågarstugan och vid Mörtfors. Vid Fallvik och
Boda fanns ramsåg
och vid Mulestad och Karrum cirkelsåg. Dessa drevs av råoljemotor eller lokomobil.
Vid Ogestad och Odensviholm fanns cirkelsågar vilka drevs av lokomobil.
Cirkelsågen
och ramsågen vid Kulla drevs av en råoljemotor.
Vid Kvickhult fanns ett sågverk.
Mellan 1947 och 1962 fanns vid Hyttgöl i Skälhem en stationär cirkelsåg med
kantverk som sköttes av John Johansson.
Vid nedre Bjurgölen i Boda fanns ett sågverk som från början ägdes
av Blankaholms
exporthyvleri (Danielsson). Under 1920 - 1930-talen drevs detta med ångmaskin.
Vid Hjälmsveden fanns sågbänk.
Dessutom fanns tillfälliga sågverk som flyttades till
avverkningsplatserna. Dessa
mobila sågverk drevs med råoljemotor och upphörde när eldriften blev vanligare.
var byggd år 1700. Det fanns då sågblad och hjulaxel, som de kunde såga rätt igenom.
Boda Mulestad Elförening startade omkring 1918 vid Mulestad vattensåg. Det kördes då
med
vattenkraft och generator och drevs så i ca 10 år. Vid 1930-talet installerades turbin.
Bertil Johansson Hagalund skötte srömmen, slog på den på morgonen
och slog av under dagen.
Vid skymningen slogs strömmen åter på för att vid kl 10 på kvällen stängas av.
Inventarierna
bestod av krigsmaterial, zink och järn. Det gick sämre och sämre och till slut gjorde
det
(som gamle Franze´n i Mulestad sade) lade ner sig självt.
Vid Ogestad fanns 2 ångmaskiner, som från början var flyttbara. Sågningen skedde vid
Gräshagen där man arbetade i tvåskift. Virket forslades till Gamleby, först med oxar
och senare
med hästar. Färden startade vid 1-tiden på natten och var framme i Gamleby på
morgonen.
Man var hemma igen i Ogestad vid 5-6 tiden på kvällen.
Senare installerades ångmaskiner av fakrikaten Marchall och Munktell
vid Ogestadsågen.
Marchall-maskinen var störst och drog stora klingan samt spånelevatorn eller
spånbandet.
Spånen användes som bränsle för att driva ångmaskinerna. Vatten pumpades in från en
brunn
utanför såghuset och drevs med den mindre Munktellmaskinen. Denna drog också kantverket
och
vedkapan samt takspånhyveln.
Virket stabbades och det mesta mättes in till försäljning. Det kom
då ut en mätare, eller
"åskjutare" som han också kallades, från Västervik och mätte virket.
En ny såg byggdes vid Ogestad 1950, där det sågades varje år fram
till och med 1964. Efter
detta har endast husbehovssågning förekommit.
Sågen som tillhörde Kullagodset sköttes av inspektor Olsson och var beläget nordöst
om
Fridhem, nere vid Oppsjön. Denna ramsåg, som efter dåtidens mått var en stor såg,
drevs av
lokomobiler som eldades med sågspån och avfall från sågen. Timmer transporterades till
sågen
och lades i sjön i väntan på sågning, då det drogs upp med spel.
Man sågade under vinter och vår, kanske tidvis året runt. Virket
kördes till Gamleby med oxar för
senare skeppning. Till sågen fanns särskilt anställda, och en av dem Fredrik Gustavsson
från
Smedstorp, råkade få benet i timmeruppfodringen varefter benet måste amputeras.
Norrköpings exporthyvleri med säte i Blankaholm byggde tre sågar cirka 1922- 1923.
Två låg vid Gössebäcksgölen och ett vid Sandbokärrsgölen. Arbetarna bodde i logen
vid gamla
Charlottenborg. Logen, som låg där skylten Glädjen står, byggdes om till
arbetarbostäder (rasade in ca 1930).
Hitom gölen sågade man latsvirke(reviteringsvirke) och buntade för export till England.
Latsvirket
var runt 1meter i längd. Buntningen gick till på detta vis: man lade ett lager stickor
på bänken, på detta
lades stickor. Sedan tog man ett snöre och spände runt alla andra stickor, så att
bunten blev fast och stadig.
På andra sidan gölen och vid Sandbokärrsgölen sågade man timmer.
Mellan 10 och 15 körare resp. 15 till 20 st huggare och flera skogvaktare jobbade här.
Blankaholm slutade
såga runt 1930. 1932 köptes skogen av Arvid Olsson, Verner Andersson och Månsson, från
Oppeby socken,
av Östgötabanken.
Sågen på andra sidan gölen stod kvar. Skogen såldes på rot och sågen användes för
förädling
av de som köpte skogen.
här har under en lång period funnits olika kvarnar. Idag finns här en privatbyggd kraftstation.
Vid Strömstad finns fortfarande kvarnhuset kvar. Dessutom finns här
kvarvstenar bevarade.
Idag finns en kraftstation vid Strömstad.
Här har en mjölkvarn funnits.
här har förutom såg även funnits en mjölkvarn.
Flottning har förekommit på Tynn och genom Botorpsströmmen. Vidare
genom Långrammen i Hallingeberg
och mot Ankarsrum till Emsfors. Även på Kyrksjön flottades det mot Botorpsströmmen.
Flottning ska även ha förekommit på Ogestad för längre sedan. Det
var vid Skeppensbro vid
Solliden där man flottade till Långsjön mot Hummelstad och Ankarsrum.
Vid Hallingeberg förekom flottning på 1940-talet.
Spånspingning har förekommit under 1920 - 1930-talen. Spån började
användas som täck-
ningsmaterial under mitten av 1700-talet. På ladugårdar och uthus, där spåntak
förekom
längst, började man lägga tegel omkring 1900 -1920. Man lade då tegel ovanpå spånen.
Spingning går till så att man kokar vedkubbar för att få dem
smidiga, varefter man
klyver dem i tunna spån med en kniv som är 5-7 cm bred och 40-50 cm lång.
Vid Odensviholm fanns en gästgivaregård i Värdshuset.
Vid Eneby fanns ett gästgiveri med skjutsskyldighet som gick runt på de fyra bönderna.
Den första kända affären i Odensvi (1854) fanns i en numera riven ryggåsstuga, söder
om
småskolan i Jonstorp. Handlaren, som hette Norrman, var också skomakare. Hans son hade
senare affär i kyrkbyn.
Omkring 1900 startade Mor Mina affär i Torpa, som fanns till 1930. I Torpa hade även
skomakaren Seth Karlsson affär mellan 1900 och 1961.
I Möckelhult öppnade Andre´ en affär som senare övertogs av Edenholm. Denna lades ned
ca 1930.
I Mulestad, Silo, öppnade Karl Johan Nilsson affär 1871, som var inrymd i ena delen av
ett
missionshus. Denna övertogs av Edvin och Elsa Larsson 1920, och senare Karl Johansson.
En Konsumaffär öppnades senare i Mulestad, vilken upphörde i början på 1960-talet.
Även Westins, numera Hycklinge hade affär i Mulestad.
I Norrgärde öppnade Edvin och Elsa Larsson lanthandel 1932 (nu nedlagd).
Barnmorskan i kyrkbyn ansökte 1891 om att få öppna en affär i sin
bostad. Hon fick detta
beviljat på villkor att hon ej hade söndagsöppet och att hon ej sålde öl och
spiritius. Hon
skulle dessutom vara restrektiv med krediter. Senare gifte hon sig med handlare Norrmans
son,
(Jonstorps affär) vilken övertog rörelsen.
I Kyrkbyn öppnades Konsumaffär 1919 och denna fanns till 1965, då
siste föreståndaren
Gustav Balk tillsammans med sin hustru Vera övertog rörelsen(GB-Livs). Denna drevs fram
till 1996 då Vera pensionerade sig.
1/12 1996 öppnades en ny andelsägd affär i Odensvi. Denna är belägen i Odenskans.
Gunborg Lindgren drev cafe´i Lövvik i kyrkbyn. Detta öppnades 18/9 1938 och var igång
till 17/10 1955 (ev 1957).
(Tack Marianne Gustafsson för uppgiften)
Linde´n drev charkuteri och cafe`i Skuggan.
Där affärerna är ledlagda användes husen idag som bostäder.
En "Surbrunn" belägen i trakten av Beatheberg (nuvarande
Kila) användes som hälsokälla
med brunnsgäster under åren 1797-1833. När rörelsen var som störst, var ett 30-tal
personer inskrivna, men sista året endast 9st. Gästerna inackorderades i de närbelägna
gårdarna. När det träkar, som fanns för att samla upp vattnet, byttes ut mot ett
betongrör
dröjde det inte länge innan vattnet hade frätt upp detta.
Mellan 1880 fram till 1967 fanns eget postkontor i Odensvi. Postadressen
var Odensviholm.
P-I Linderson