JONSTORP

Jonstorp ca 1900, Bilden är tagen före ombyggnaden av huset 1914. Tack Annika Deltin för bilden

Jonstorp  1948, Tack Bertil Samuelsson för bilden samt Hillevi Andersson för hjälp med namnen

Stående: Majlis ? (Duvekulla), Ulla Nilsson (Ogestad), Maj Nilsson(Karrum), Vivianne Andersson (Hult), Ingegerd Eriksson (Svarttorp), Fröken Ester Larsson, Gerd Karlsson (Källhagen), Majken Nilsson (Karrum), Liana Jakobsson (Sjöshult), Mellanraden: Torsten Graborn (Ogestad, Dalå), Roland Johansson (Ringsfall), Lennart Olofsson (Ogestad), Sittande: Enar Olofsson(Ogestad), Bernt Hedman (Ogestad), Berit Nilsson (Enströmstorp), Siv Karlsson (Källhagen), Hillevi Samuelsson (Karrum), Viola Johansson (Ogestad, Birka), Bertil Samuelsson (Wimanstorp)

Jonstorp klass 1 1952    Tack Sven-Göran Roback för bilden

Fröken Dagmar Qvarnström

                    Från vänster: --- Samuelsson, Karrum, Kristina Andersson, Ogestad, Rolf Edberg, Ringsfall, Sven-Göran Roback, Torpa, Marita Samuelsson, Solgärde Karrum, Göran Andersson, Ogestad, Lars-Erik Nilsson, Norråker, Anita Pettersson, Gustavsborg, Sören Svensson, Karrum, Jan Karlsson, Blåskulla. De två sista namnen är osäkra.

Jonstorp klass 2 1953    Tack Sven-Göran Roback för bilden

Fröken Dagmar Qvarnström

                    Från vänster: Anita Pettersson, Gustavsborg, ????, Ogestad, Monika Samuelsson, Karrum, Sonja Samuelsson, Torpa, Marita Samuelsson, Karrum, Lars-Erik Nilson, Norråker, Göran Andersson, Ogestad.

Sittande Sven-Göran Roback, Torpa, Rolf Edberg, Ringsfall

Fröken Dagmar Qvarnström,

Barbro Olofsson, Ogestad, Stig Ivarsson, Ludvigsborg, Britta Nilsson, Karrum, Sten-Olof Johansson, Ogestad, Hartvig Karlsson, Ogestad, Eva Karlsson, Snärsfall

Fröken Elsa Larsson,

Torsten Graborn, Ogestad, Helge Olofsson, Ogestad, Lennart Olofsson, Ogestad, Stig Ivarsson, Ludvigsborg, Siv Karlson, Källhagen, Sten-Olof Johansson, Ogestad, Barbro Olofsson, Ogestad, Hartvig Karlsson, Ogestad, Hillevi Samuelsson, Karrum, Hannu Alho, Snärsfall, Ingegerd Eriksson, Svarttorp, Gerd Karlsson, Källhagen, Majlis Olsson, Duvekulla, Majken Nilsson, Karrum, Barbro Samuelsson, Wimanstorp, Laila ? Jakobsson, Sjöshult

Jonstorp  klass 6 1955, Tack Jan Berggren för bilden

Lärare: Stefan Degerstedt

1. Lasse Hallberg, Frö, 2. Lars-Gunnar Wilén, Mulestad
3. Någon som vet?, 4. Torbjörn Widh, Odensvi
5. Sigbritt Karlén, Källarhult,  6. Gunilla Strömsten, Boda
7. Margareta Johansson, Humpa, 8. Laila Enoksson, Kulla
9. Kristina Larsson, Odensvi, 10. Jan Berggren, Havets Kvarn
11. Göran Carlsson, Odensvi, 12. Rolf Lindén, Gröningsbo eller Gröningstorp
13. Åke Svensson, Stensvedra, 14. Leif Berggren, Havets Kvarn

Jonstorp  skola 1915

Jonstorp  1950, Tack Bertil Samuelsson för bilden

Sune Bring (Enströmstorp), Esa Paakkulainen (Karrum), Bertil Samuelsson (Torpa), Bengt Karlsson (Källhagen), Henning Karlsson (Gällerstorp), Nils-Ove Johansson (Torpa, Älvhagen), Barbro Samuelsson (Wimanstorp), Solveig Karlsson (Ogestad), Siv Karlsson (Källhagen), Fröken Ester Larsson, Hillevi Samuelsson (Karrum), Berit Nilsson (Enströmstorp), Majken Nilsson (Karrum), AnnMarie Zeijlon (Blåskulla), Margareta Graborn (Ogestad, Dalå) Sittande: Silva Jakobsson (Sjöshult), AnnBritt Johanssson (Torpa, Älvhagen), Birgitta Nilsson (Karrum)

Jonstorp  1952, Tack Bertil Samuelsson för bilden

Lennart (Ogestad), Nils-Ove Johansson (Torpa, Älvhagen), Janne (Ogestad), Per-Inge Nilsson (Solliden), Leif Hedman (Ogestad), Bertil Eriksson (Svarttorp) Stående: Solveig Karlsson (Ogestad), Berit Nilsson (Enströmstorp), Läraren Torsten Strand, AnnMarie Zeijlon (Blåskulla), Anita Samuelsson (Karrum), Birgitta Nilsson (Karrum), Solveig Andersson (Hult), AnnBritt Johansson (Torpa, Älvhagen), Inga Zeijlon (Ogestad) Bakre raden: Sune Bring (Enströmstorp), Esa Paakkulainen (Karrum), Bertil Samuelsson (Wimanstorp), Bernt Hedman (Ogestad)

Jonstorp  ca 1937, Tack Ingegärd Andersson för bilden

Fröken Dagmar Qvarnström, Åke Nilsson,Karrum, Carl-Henrik Fridell, Ogestad, Ingvar Olofsson, Ogestad, ????, Ingegärd Jakobsson, Ogestad, Ann-Marie, Andersson, Västra Bro, Svea Gustafsson, Nåtkil, Gördis Olsson, Duvekulla, Gudrun Lindén, Gustavsborg, Aina Strid, Gröningstorp, Asta Karlsson, Snärsfall  

Jonstorp  ca 1940, Tack Ingegärd Andersson för bilden

Sittande: Inge Strid, Gröningstorp, Åke Nilsson, Lugnet, Sven Johansson, Ludvigsborg, Ragnar Karlsson, Snärsfall, Holger karlsson, Ogestad, Gunnar Karlsson, Snärsfall, Rune Nilsson, Lugnet, Torsten Andersson, Tuna, Alf Lindén, Gustavsborg, Sven-Erik Strid, Gröningstorp, Åke Nilsson, Karrum.

Mittrad: Gördis Karlsson, Snärsfall, Gertrud Karlsson, Snärsfall, Ingegärd Jakobsson, Ogestad, Gördis Olsson, Duvekulla, Svea Gustafsson, Nåtekil, Aina Strid, Gröningstorp, Asta Karlsson, Snärsfall, Gudrun Lindén, GustavsborgInga-Maj Larsson, Jonstorp

Stående: Barbro Karlsson, Snärsfall, Iris Andersson, Tuna, Inez Wile´n, Hult, Rut Asplund, Ogestad, Ebba Andersson, Svarttorp, Eivor Gustafsson, Nåtekil, Göta Karlsson, Snärsfall, Ellen Olsson, Duvekulla

Fröknarna: Ester Larsson, Dagmar Qvarnström

Jonstorp  ca 1942, Tack Ingegärd Andersson för bilden

Sittande: Åke Nilsson, Karrum, Sölve Eriksson, Svarttorp, Carl-Axel Bröme, Ogestad, Ragnar Karlsson, Snärsfall, Lars Lindén, Gustafsborg, Holger Karlsson, Ogestad, Gunnar Karlsson, Snärsfall

Mittenrad: Gördis Olsson, Duvekulla, Rut Asplund, Ogestad, Iris Andersson, Tuna, Barbro Karlsson, Snärsfall, Ann-Marie Andersson, Västra Bro, Asta Karlsson, Snärsfall, Inga-Maj Larsson, Jonstorp, Gunvor Lindén, Gustafsborg, Inez Wilén, Hult

Stående: Aina Stridh, Gröningstorp, Svea Gustafsson, Nåtekil, Eira Johansson, Ogestad, Sven Johansson, Ludvigsborg, Inge Stridh, Gröningstorp, Ingegärd Jakobsson, Ogestad, Birgit Olofsson, Gertrud Karlsson, Snärsfall. Fröken Ester Larsson

 

Jonstorp  1953, Tack Inga Svensson för bilden

Främre raden från vänster: Sören Svensson, Jan Malm, Per-Inge Nilsson, Bertil Eriksson, Inger Samuelsson, Anita Samuelsson, Kristina (Karlsson), Solveig Andersson

Bakre raden: Sune Bring (Torpa), ??? (Ogestad), Sölve Eriksson (Svarttorp), Lärare Stefan Degerstedt, ??? (Ogestad), Ing-Britt Zeijlon, Margit Andersson,

Årskurs 1o2 1949-1950 Bild insänd av Bertil Eriksson 

Lärare är Dagmar Qvarnström

1:a raden Bertil Eriksson Svartorp,Lars-Åke Ogestad, Rolf Karlsson Källhagen.

2:a raden Solveig Karlsson Hult, Janne Ogestad, Anita Samuelsson Karrum.

3:e raden Sonja Jakobsson Sjöshult, Ing-Britt Zeijlon Ogestad.

Årskurs 3 till 7,  1951-1952 Bild insänd av Bertil Eriksson 

Lärare är Carl Carlsson

1:a raden: Ann-Britt Johansson Torpa, Birgitta Nilsson Karrum, Per-Inge Nilsson Solliden, Bertil Eriksson Svartorp.

2:a raden: Solveig Karlsson Hult, Ing-Britt Zeijlon Ogestad, Inger Ogestad, Anita Karrum.

3:e raden: Nils-Ove Johansson Torpa, Esa Paakkulainen Karrum, Sune Bring Torpa, Veine Ogestad.

            4:e raden Ann-Marie Zeijlon Ogestad, Solveig Karlsson Ogestad.

Årskurs  7,  1954-1955 Bild insänd av Bertil Eriksson 

                         Läraren på bilden är vikarien Bertil Jansson.Ordinarie lärare var Stefan Degerstedt.

                         1:a raden sittande: namn ???,namn

??,Gunilla Wessman, Värdshuset 1, Odensviholm.

                         2:a raden stående:Anita Frö,Solveig Hult,Ing-Britt Zeijlon, Ogestad, Lilian Gustavsson, Ekberga, Odensvi, Kerstin Widh, Smedjan, Odensvi,

                         Kurt Odensviholm, Bror Karlsson, Värdshuset 3,Odensviholm, Bertil Eriksson, Svartorp.

Årskurs 2, 1954,   Bild insänd av Göran Grönhammar

 Fröken är Dagmar Qvarnström.
Bild insänd av Göran Grönhammar, som berättar att de åkte
till Jonstorp i en bättre begagnad buss med stor motorhuv
Fröken heter Dagmar Qvarnström. Pojkarna från vänster är
Björn Gustafsson, Botorp, Göran Svensson, Vasa, Sven-Åke Johnson, Odensviholm
Lennart Nilsson, Frö, Rolf Gustavsson, Gransjö, Roland Arvidsson, Odensvi mejeri
Erik Karlsson, Ölvinge, Göran Grönhammar, Odensviholm.
Flickorna från vänster är
Margareta Gustavsson, Möckelhult, Monika Samuelsson, Karrum,
Elisabet Svensson, Mogrind, Kerstin Olofsson, Odensviholm, Solvig Karle'n, Källarhult,
Sonja Samuelsson, Torpa Karrum, Margareta Andersson, Eneby

Jonstorp 1922.  Fröken Öberg. 

De äldre klasserna (klasserna växlade varannan dag) uppställda utanför skolan. 

Mellanraden: nr2 Josef Samuelsson, Torpa, nr3 Ingvar Samuelsson, Karrum

Jonstorp 1922, Tack Gerd Berggren för den fina bilden

Klassfoto med de yngre barnen i Jonstorp skola 1922, Frk Öberg 

Olle i Källhagen nr 3 fr v Hjördis Pettersson i Ringsfall 1 fr v

Jonstorp 1926.  Fröken Maja Hansson

Jonstorp 1926.  Fröken Maja Hansson. 

Flickan första raden till höger heter Viola boende i Stenkullen. Flickan
längst ut i andra raden till höger är Gunvor, brevid står Eivor Samuelsson, Karrum, och brevid Eivor står Britta från Bredhulthagen. Kortet är taget i Jonstorps småskola, det var 21 barn i 1a klassen. Fröken heter Maja Hansson. Det var en mycket snäll och omtyckt fröken.
Barnen hade matsäck med till skolan, det var smörgås och en flaska mjölk.
 

Lektion utanför Jonstorp skola 1908. 

Jonstorp före 1914.  Vet något lite mer om bilden?

Nedan följer ett utdrag från ett mycket trevligt brev som jag fått av

Margareta Andersson   i Norrköping 

där hon delar med sig av sina minnen från Jonstorp

Osorterade minnen från min tid i Jonstorps skola: 

   Vi var tre flickor från Ogestad som började skolan samtidigt: Solvig Karlsson, Anne-Marie Linden (gift Zeilon) och jag. Esa Paakulainen från Karrum och Nils-Ove Johansson från affären i Torpa gick i samma klass. Året efter började Silvia Jakobsson från Källhagen, Ann-Britt Johansson från affären i Torpa, Birgitta Nilsson från Karrum, Inger Olovsson från Ogestad, Bengt Karlsson från Källhagen och Sune Nilsson (Bring) från Enströmstorp Torpa-

   En stor del av första skoldagen gick mycket tid åt för att lära sig hur man sitter i en skolbänk, hur man gör när man vill svara på en fråga eller säga något till fröken, hur man reser sig upp när man svarar och sätter si^g ner igen utan att komma emot bänklocket så att det uppstod onödiga ljud o s v. Sedan fick vi veta vad som inte var tillåtet att göra på rasterna. Det var förbjudet att sparka boll så att den kom in i rabatter som fanns överallt. Ibland hände det ju i alla fall när pojkarna i "storskolan" spelade boll. De stora pojkarna försökte då få någon av flickorna från småskolan att hämta bollen i rabatten medan de höll vakt så att fröknarna inte skulle se något. Antagligen visste pojkarna att ju mindre man var desto mindre syntes det i rabatten att någon gått in där. Dessutom fick småflickorna inte lika mycket skäll som de stora pojkarna skulle ha fått. Barn har varit sig lika i alla tider! De är mycket klokare än vi vuxna tror.

  Lärare i småskolan var Da^gmar Qvarnström och vi tyckte mycket om henne. Till vår stora glädje hade hon också hand om undervisningen i syslöjd när vi blivit ett par år äldre och flyttade upp i storskolan där fröken Ester Larsson var lärare. Vi tyckte att hon var väldigt sträng minns jag. När jag blev vuxen förstod jag att det nog var ett måste att vara sträng när man skulle undervisa barn från klass 3 till 7 i samma klassrum. Hon måste ha varit en mycket skicklig lärare. Det upptäckte jag redan när vi flyttade från Ogestad och jag hamnade i en ren 5:te klass i Hovs socken nära Vadstena. Jag kunde mycket mer än de andra barnen där. Inte för att de var mindre intelligenta än jag utan för att "Larsa" hade förmågan att styra undervisningen så att man kunde gå snabbt eller långsamt framåt. Hon satte samman grupper som jobbade i olika takt utan tanke på ålder. Det är helt enligt de tankar som idag finns i åldersintegrerade klasser.

   Vi hade alla mycket stor respekt för våra fröknar. Mycket kanske beroende på att alla kände alla så föräldrarna fick veta mycket snabbt om man hade gjort något dumt. Antingen direkt från fröken eller genom andra föräldrar som fått veta från sina egna barn som skvallrade. Flera av mammorna hade också direktkontakt med fröknarna eftersom det fanns en syförening, för kvinnorna från skolans upptagningsområde, som leddes av fröken Larsson och där fröken Qvarnström också deltog. De träffades i skolan och varje år före jul var det syföreningsauktion då de tillverkade alstren såldes. Oftast var det kvinnornas makar som ropade in sina egna fruars mödosamt framställda dukar, stickade sockar o s v . Man kunde också köpa ostkaka portionsvis. Det var lite av en tävling om vem som hade haft med sig den godaste ostkakan och för att kunna avgöra det köpte de flesta männen en portion av varje ostkaka och sedan fick deltagande familjemedlemmar ta en liten bit från varje assiett. Jag har för mig att en portion kostade 25 öre. När kostnaden för material avräknats gick överskottet från auktionen till välgörande ändamål.

   Fröken Larsson kom också och hälsade på hemma hos oss ibland. Jag kan inte komma ihåg att fröken Qvarnström gjorde det. En gång när jag var sjuk låg jag i sängen och min bror och jag spelade kort. Pappa ropade upp i trappan att fröken var på väg till oss och vi skyfflade ner korten under täcket hos mig. Det ansågs syndigt att barn spelade kort på den tiden och vi ville inte visa fröken vad vi höll på med hemma hos oss. Jag kan ännu idag erinra mig hur det kändes med de kalla korten mot min febriga kropp och att samtidigt visa upp ett glatt ansikte och vara artig mot fröken som gjorde sig besväret att hälsa på en sjukling.

   Det förekom läkarundersökning i skolan (någon gång per år tror jag) Doktor Brolin kom från Gamleby. Barnförlamning (polio), lungsot (tuberkulos) engelska sjukan (vitaminbrist som orsakade svag benstomme) och andra sjukdomar som nästan inte finns i Sverige längre hade inte varit ovanliga fram till den tid då jag började skolan så det var viktigt att hitta spår efter att vi barn fick bra mat m m så att vi skulle kunna ha bra motståndskraft om vi kom i kontakt med smitta. Lunginflammation, blodförgiftning m m hade fortfarande ofta dödlig utgång eftersom antibiotika/sulfa ännu inte börjat användas. (Första gången jag fick penicillin var 1950 när jag fick scharlakansfeber och då fick jag åka till "Epidemin" på Västerviks lasarett där det gavs med sprutor i 10 dagar. Fanns inte i tablettform ännu?) Doktorn ordnade också med att vi fick jodkarameller en gång i veckan eftersom struma var en mycket vanlig sjukdom bland de vuxna som vuxit upp i Odensvitrakten. (Man talade om "strumabältet' där all barrskog sög till sig jod) Senare tillsattes jod i hushållssaltet och då behövdes inte karamellerna längre till min stora sorg. De smakade sött av honung och vi var ju inte bortskämda med karameller eftersom allt sött var ransonerat flera år efter kriget.

   I undervisningen ingick också trädgårdsskötsel när vi kommit upp i storskolan. Mellan småskolan och storskolan fanns trädgårdsland där fröknarna hade sina odlingar men där fanns också plats för oss barn. Vi fick en liten plätt var som vi skulle sköta själva. Även under sommarlovet skulle vi se till att ogräs rensades bort. Jag minns att Solvig Karlsson och jag gick dit en dag för att se till våra små odlingar. Fröken Larsson var inte hemma men fröken Qvarnström bjöd in oss på saft och bullar. Det kändes mycket högtidligt att bli inbjuden till en fröken på fritiden. Jag kommer inte ihåg om vi fick särskilda betyg för trädgårdsskötsel eller om det ingick i något annat ämne.

  Vi som bodde i Ogestad gick inte på vägen till skolan förutom de gånger då det var väldigt mycket snö. Det fanns en stig genom hagarna och skogspartiet som var mycket närmare. Någon hade gjort en stätta över ett staket för att vi inte skulle fastna med kläderna och riva sönder dem. På morgonen hade vi bråttom till skolan, i varje fall på lördagarna då vi lyssnade på Frukostklubben på radion innan vi skulle iväg till skolan, men hemvägen tog oftast lång tid. Då hittade vi mycket att göra tillsammans om inte hagen var upptagen av stutar som hade gått ute hela sommaren och var halvvilda. En gång när vi gick hem blev Viola sjuk och det upplevde jag som annorlunda. Hon kom senare till Sankt Gertruds sjukhus i Västervik och jag tror att hon blev kvar där i många år.

  Mitt tydligaste minne från huset där du bor nu är att på vår första examen då mammorna satt utmed väggarna, på stolar som till visst antal hämtats från fröken Qvarnströms bostad i samma hus, så började åskan gå och den kom mycket nära. Just när vi sjöng "Ett gammalt fult och elakt troll det var en gång" så slog blixten ner i skolhuset. Alla blev tvungna att gå ut på verandan medan fröken och ett par pappor som var med gick runt och tittade efter vad som hänt. Frökens radio slogs sönder och runt telefon- och elledningar var det svartbräm på några ställen men som väl var tog det inte eld. Naturligtvis tog det tid innan den elektriska strömmen återkom men på den tiden var man van vid sådant och dessutom fanns inte så många eldrivna apparater (typ kyl-frys) som var i behov av kontinuerlig eltillförsel.

  Sången vi sjöng när åskan slog ner hade vi lärt oss från Skolradion som då var någonting nytt. Det var mycket spännande de dagar (jag tror att det var på fredagarna) som fröken kom in i skolsalen med sin egen radio och vi fick lyssna på radio som var gjord för barn. Det här var ju i slutet på 1940-talet och i de flesta hemmen fanns en radio men programmen, förutom Farbror Svens brevlåda, var inte för barn. Eftersom radion också var någonting som var dyrt och lite lyxigt var det vanligt att barn inte fick röra radion. Många hade inte råd att köpa en ny om den gamla gick sönder och reparationer var också dyra, i synnerhet för lantarbetarna (som för bara några år sedan varit statare och deras kontanta lön var inte många kronor per månad)

Hoppas att ni fortsätter att ha det bra i "Småskolan" !

Hälsningar

Margareta Andersson

Följande brev har jag fått från Gerd Berggren. 

Ett stort tack Gerd för att du delar med dig av dina minnen.

Minnen från Jonstorps småskola.

   Jag började andra klass i Jonstorp hösten 1942. Vi var sju stycken i klassen. Vår lärare, eller lärarinna som det hette då, var Dagmar Qvarnström.

   Småskolan hade en egen tomt, skild från storskolan av en häck. Där fanns två långa blomrabatter från porten, ute vid vägen, fram till grusgården framför verandan. Om jag inte minns fel så höll småskolans elever alltid till på den gården.

   Toaletten lag i en länga för sig I vinkel mot skolbyggnaderna. I den längan fanns redskapsskjul och vedbockar också. Skolans lokaler värmdes upp av vedkaminer, en i kapprummet och en i skolsalen. Skolsalen såg ut som de fortfarande ser ut i små skolor på landsbygden. Svarta tavlan var verkligen svart då och ovanför den alfabetet med små och stora bokstäver, en bud för varje bokstav O för orm osv.

   En orgel stod på snedden i hörnet framme vid fönsterraden, vid den barnen varje morgon när morgonpsalmen sjöngs och fröken spelade. Efter psalmen läste hon en liten biblisk berättelse.

   Skolbänkarna var av den sort där stol och bord satt ihop. Pa bänkskivan fanns en avlång fördjupning avsedd för pennor och ett lockförsett fack för bläckhorn. För de minsta barnen (jag tillhörde dem fast jag gick i tvåan), var bänken lite för hög, man satt och dinglade med benen.

   Morgonbönen var viktig och alla psalmverser lärdes utantill. Ingen slapp undan, alla förhördes.

   Fröken Qvarnström var sträng men rättvis vi hade respekt för henne. Hon ordnade med små teaterstycken till examen och till jul. Vi sjöng och läste verser iklädda krappappersdräkter som föreställde olika blommor (blåklockor, prästkragar mm.) Lucia firades i storskolan det var roligt att gå dit och se på.

   Fröken Qvarnström hade enligt byskvaller en fästman när hon kom till Jonstorps skola, men fröken Larsson i storskolan ansåg att det var opassande (fortfarande enligt skvallret) och en oskyldig historia avslutades. 

  På den tiden gick man i skolan också på lördagar. “En rolig timme” då man fick läsa högt eller rita och måla farms på schemat. Ett litet bibliotek var en källa till glädje, jag slukade böcker böcker som fanns där och fick låna av frökens egna böcker när det inte fanns fler att välja på. 

   Skollunch fanns förstås inte, vi hade ryggsäckar med en flaska mjölk och ett paket smörgåsar med oss. Vi satt i korridoren (kapprummet) på de väggfasta bänkarna och at var matsäck. Ibland bytte vi smörgåsar, bondbarnen hade stekta ägg på groft rågbröd, höjden av delikatess tyckte vi Torpungar som hade lite ljusare bröd med ost eller korv om det fanns något sådant hemma överhuvudtaget. Fanns inget pålägg bytte man inte, åt smörgåsarna hoplagda så att ingen såg hur det stod till med pålägget eller bristen på detsamma. 

   Längs väggarna i korridoren fanns hyllor för mössor och vantar, under hyllorna krokar för ytterkläder och ryggsäckar. Det var en mörk korridor allt var brunt utom golvet som var träplankor. Alla golv skurades på d.s.k. skurlovet, av kvinnor från trakten som ville tjäna en slant. Ovanför ytterdörren fanns ett fönster högt uppe taket. Mitt emot den dörren fanns den dörr som gick in till frökens lägenhet, i den fanns en genomskinlig glasruta.

   Småskolan användes till syslöjsal av storskolans flickor på fredagseftermiddagen. Fröken Qvarnström undervisade även i det ämnet. Konstigt nog minns jag det mesta av vad jag fick tillverka i slöjden, kanske för att jag haft så stor glädje och nytta av just de kunskaperna i mitt senare liv. Det var förutbestämt vad vi skulle göra, inga improvisationer där inte. Man började med ett nålbrev, dvs. en liten “tygbok” med broderad pärm av aidaväv och inuti den två blå filtblad att fästa nålar i, sen skulle slöjdpåsen sys. Rutigt tyg och vift med blå överrutning, ett blå dragband i överkanten, och namnet broderat med blå korsstygn i andra kanten. Ett midjeförkläde av samma sorts tyg och ficka med korsstygn kom därefter. Ja jag skulle kunna räkna upp allt. Mest hatade jag ett par rosafärgade flanellbyxor med vita prickar. Så mycket arbete med tråckling fällsömmar och resultatet blev något som såg som ett par pösiga golfbyxor på mina magra. 

   Eftersom jag och mina yngre syskon bodde nästan längst bort från skolan så hade vi sällskap med många barn till att börja med, sista biten var det bara vi och barnen I Sjöshult. Det är klart att det var svårt ibland när det var sno. Vi flickor hade kappa och kjol, pjäxor med raggsockor I som var nedvikta over kanten. Innanför sockan samlades lössnö och man var genomvåt innan man kom till skolan. Våta vantar och sockor hängde vid kaminen, det luktade vått ylle hela vintern i korridoren. När jag gick i fyran, i storskolan fick jag och mm syster Marianne skidbyxor i julklapp. De första flickbyxorna i den skolan. 

   Var fröken, Ester Larsson, bannade oss inför vara kamrater, för var klädsel. Jag förstod aldrig varför, kanske var det omoraliskt i hennes ögon? Hur som helst, efter det började alla andra flickor att använda skidbyxor och ingen anser väl idag att det är konstigt. 

   Ja, så var det i Jonstorps skola på 40-talet. Mycket har jag glömt, en del saker har bitit sig fast i minnet av skäl som jag inte förstår. Jag trivdes oerhört bra i skolan, det var en glädje, nästan varje dag.

Gerd Berggren (född Karlsson)